We fought your wars with all our hearts, you sent us back in body parts.

Trasiga varelser som slitits upp av dumhet. Vi kommer att bryta varje ben, varje lögn, alla de skuggor som ligger djupt inom.
Och så talar vi om förändring. Går i blåsväder klädda i hårt åtsittande kappor.
Klä av dig din dödsångest.
Och så talar vi om resor. Håller hårt och blundar.
Skala bort osäkerheterna.
Andas.
Och så talar vi om en evighet.
Släpp inte.
Vad talar du om?
Att aldrig någonsin lämna.

I'm searching for fragile bones.

Sitter i din gråskala, inramad i samtiden. Skär som små, små glasbitar i huden, djupt. Zoomar ut, stillbild. Ser ur andra perspektiv och blir för stunden blind. Ser du mig? Blundar, står givakt, fortsätter gå. Skrapar knäna mot asfalten, ramlar gång på gång. Önskar jag kunde springa snabbare, fånga din skugga, trampa ner dig. Krossa dig, jag ska krossa dig.
Tagning två. Förådde alla, lämnade er kvar. Startade krig jag inte kunde vinna. Ni sparkade av mig, gav mig fingret och sa: "Här har du din stolthet, älskling, fånga oss om du kan." Skrapar sanningen mot asfalten, vi blöder som ett sår. Önskar jag kunde springa snabbare, fånga din skugga, sparka sönder dig. Krossade, vi är krossade.

We found.

Avsky.
Och jag undrar, hur länge har mina ögon sett så döda ut? Ensam i ett kallt rum, allt är så pulserande, allt är vilseledande. Försöker döda rösten. Regnet slutar aldrig, ljuden slutar aldrig, smärtan, slutar aldrig.
"Men älskling jag tror, att jag har hittat ut ur mörkret."
Jag står inte ut.

Cold, wild, wastes.

Kommer ihåg hur regnet kändes som glassplitter mot själen.
"Vi är bortkastade."
Hur vi speglade oss i olyckan, vred tills alla felen syntes.
Släpar allt efter, tar den långa vägen utan att se oss omkring.
"I will soon be gone, these feelings, will be gone."
Kommer ihåg hur regnet kändes som glassplitter mot själen.
"Vi är bortkastade."
Hur vi speglade oss i olyckan, vred tills alla felen syntes.
Släpar allt efter, tar den långa vägen utan att se oss omkring.
"I will soon be gone, these feelings, will be gone."
Det förändrar utan att känna, utan att brytas, vi förlorar hoppet när vi börjar se, felen som vi förgäves försöker gömma.

Shinde yuku mono.

En stannad IKEA-klocka och ett frätande sår.
Aldrig ett falskt ord, svarta hål, vävda tillsammans med evigheten själv.
Vansinne. Tyngre än människans girighet.

Korrodera.

I. Ramlar varje gång jag försöker ta mig upp och det slutar bara med att jag har skrapat upp allt. Jag är sönder. Allt är sönder. Ramlar genom marken, ramlar genom mörkret. Det är så lätt att någon etsar sig fast i näthinnan och vägrar försvinna. Det är bara så svårt att slita sig loss från det som skadar en.

II. Kommer ingen vart. Jag upprepar det som redan sagts och jag gräver bara ner mig djupare. Det blir bara värre, men ingen ser. Jag lever i en förtvivlan, en konstant känsla av sorg som vägrar ge sig av. Ingen verkar se igenom lögnerna som sägs, eller så vägrar alla inse allvaret. "Jag överlever" betyder nödvändigtvis inte att man faktiskt lever. Jag andas, men knappt det.

Du ekar tillsammans med detta tomrum alla lämnat efter sig.

Blir handlingsförlamad, försvinner i någon slags apati, ett diffust läge mellan tomhet och död. Ett tillfälle som varar, vandrar. En skör linje. En horisont. Glasskärvor som skär itu denna linje, bryter av länken mellan två världar och lämnar en obeaktad plats efter sig. Kluven i hundratals delar.


Oh when you're trying to rewind, you're caught up in a never-ending circle.

Samlar ränder på armen och skriver dikter i hjärtat. Även nu är vi omedvetna om de lögner som berättades på den plats där allting började. Förstår inte hur jag kan vara arg på dig / förstår inte hur jag inte kan vara arg på dig. "Gomen ne, mou nido to aenai youna sonna ki ga shite."
Jag kan inte släppa tanken, jag kan inte släppa honom. Ödet skrattar mig i ansiktet, och den röda tråden som håller allting samman brinner sakta upp. Försöker hitta en ände men det slutar med att jag trasslar in mig i kaoset jag byggt och faller handlöst. Jag river bara upp gamla och nya sår genom att tänka på dig.
Heartache and I don't know what to do.

On the other side of the pain and darkness.

Du klär i dina sår, du klär i dina ärr, men du kan ändå aldrig fylla det där tomrummet genom att öppna upp dig själv på det sättet. Du klär i din ångest, du kvävs av din ångest, och du kommer aldrig att bli av med den så länge allt är så här. Du klär i svart, du klär i grått, för det är så allt känns, det är så allt är. Inget har längre någon nyans, inget har längre någon mening. Allting skriker inombords och det är så svårt att få bort det onda när det torkat fast på insidan, det går inte att skrapa bort trots att det finns en konstant skrapande känsla där inne. Inget är längre logiskt.

DU SKRAPAR FORTFARANDE SÖNDER MIN INSIDA

Springer. Springer mot något okänt. Stannar upp, andas. Granskar. Faller bakåt och vaknar. Apati. Jag måste fly, jag måste fortsätta springa. Jag måste bort från dig, er, allt.
DET ÄR BARA MINNEN FÖR LIVET OCH DU TAR ALLTING FÖR GIVET.
fan för dig. du fattar inte vad du orsakat.

I'll grab you by the neck, I'll tear you apart.

Jag sitter på bottnen av det ändlösa, svarta havet. Väntar med mitt silver i handen. Både händerna och fötterna är iskalla, resten av kroppen gör konstant ont och jag kvävs.  Den där känslan börjar infinna sig allt för ofta och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Allting vittrar, förtvinas och flyter ut med evigheten. Skriker mig hes, klöser, slåss, sparkas och stirrar mig blind för att kunna hitta ett svar. Ensamheten klamrar sig fast och jag vet inte vad som finns kvar av mig.

óendalegur.

Vakuum-tillstånd.
Varför ska jag fortsätta stå med ryggen rak, hålla huvudet högt? Jag får bara ta oändligt med hårda slag. Bakslag. Svarta, vita och sköra linjer. Någon säger att det bara blir djupare och att det inte finns någon väg tillbaka. Någon annan säger att rädslan, den går över. Så säger du, att oron stannar ändå kvar. Tillslut så lyckas allt ändå blekna bort. Slutet. Med tiden som går så förändras även tomrummet, och allt annat som rör sig omkring oss. Och så blev jag den spricka som du ser nu.

I've grown tired of this

När man tror att man inte kan gå sönder mer. När man är så himla säker på att man redan är tillräckligt trasig, att värre kan det inte bli. Vi är så långt ifrån varandra, och det liksom fastnade en doft på min tröja. &Gång på gång tvekar vi. "Det gör inte ont." När man bara vet av sorg, så gör det så himla ont. Det smärtar värre än en elektrisk chock igenom skelettet. Varenda muskel, ben och led gör ont. Det liksom skrapar sönder oss inifrån, bränner allt till damm, krossar tills det bara är stoft kvar. Små, små sår. Vi är alla små sår. Blöder för minsta lilla. Vi går sönder så ständigt att vi inte längre kan läka ordentligt. Vi blöder av vana. Och det är så svårt. Livstid & dödstid. "När är det dags? När får jag äntligen bli damm?"
Vi är bara desperata.

Du har lämnat mig på den jävligaste av platser.

Regnar. Livet regnar, bort. Skyfall, regnar ner över mig, krossar, dränker. Stannar upp i några minuter, är fast i nuet, men när du väl slutade började jag kvävas igen. Dåtiden jagade ifatt mig. Om jag säger att du är förlåten, lovar du mig då? Om jag säger att det inte spelar någon roll, för ingen kommer minnas om hundra år, är du min då? Du är han som viskar, han som lugnar. Jag hoppas du försvinner från min tankebana, att du slutar upp att finnas i mitt trasiga hjärta. "Förlåt, jag vill, men det går inte." Jag blir bara ännu mer trasig tack vare dig och dessa spöken, men du lagar mig för en stund, så jag bryr mig inte om det är fel. Konfusion. Närmar jag mig så förblir du osynlig, du avger ignorans, jag kvävs ännu mer och inget verkar vara som det ska. Väntar på dig, väntar på din närhet. Jag är fel, och detta, är mer, än fel. Du förblir min hemlighet.

//Men även skuggorna blir större nu.

Har hittat djupare in i mörkret, upphör i några sekunder, minuter. Det har blivit svårare att skydda det som är skört. Fastnar i gamla romanser, orkar inte uppleva verkligheten så här. Ersätter texter med bilder, som ni nog har märkt. Jag har ingen ork kvar, och jag känner, att jag tar mer avstånd från allt. Vad som består, är ensamheten.

Jag vill sluta vara baserad på något.

Jag snubblar in på gamla vanor, ramlar och fumlar, virrar runt och tycks aldrig riktigt få iordning på skallen. Upplever livet som något dåligt, grått och outhärdigt, lyckas liksom aldrig se saker från den ljusa sidan. Vill bara försvinna från kaoset som spelas upp i huvudet, kaoset som krossar mig, kaoset som egentligen inte är orsakat av något speciellt. Livet, är kaos. Jag behöver något som bygger upp mig. Fast det jag tänker på i första hand, är att försvinna.

Elec†ric Funer▲l

Rare (lost) Words

tristifical - causing to be sad or mournful.
eternitarian - one who believes in the eternity of the soul.
cosmogyral - whirling round the universe.
siagonology - study of jaw-bones.
autexousious - exercising or possessing free will.
nepheliad - cloud-nymph.
gardeviance -chest for valuables; a traveling trunk.
ictuate - to emphasize.
senticous - prickly; thorny.
interfation - act of interrupting another while speaking.
nequient - not being able.
sparsile - of a star, not included in any constellation.
perantique - very antique or ancient.
vacivity - emptiness.
redamancy - act of loving in return.
starrify - to decorate with stars; to make into a star.


//Pretending to breathe//

Du har en svartvit nyans, och det svider, allt gör så ont. Andetag efter andetag, men ingen som helst luft. Det är som om du förgiftat allt i din närhet, trängt dig in i systemet och gjort allt ofunktionellt. Men verkligheten är, att du kastat sönder mig.

//When I pretend//

Tiden tappas.
Vi sjunker.
Under gatlyktornas ljus som blinkar dystert, orosmolnen växer samman. Ta dig samman, allt som räknas, allt det andra, allt står, still.
Bakom dimman gråter döden, viskar; skadan ingen annan har fått glömma, alla minnen bleknar bort i år.
Men varje gång är som att springa iväg, fly från medvetandet, fly från sorgen, fly från sig själv.

I'm still drowning.

Jag önskar spåren du lämna efter dig var starkare. Din doft sätter sig fast, jag är bara andetag ifrån. Det var bara inte meningen att det skulle bli så. Men i slutändan kommer allt att blekna. Det är bara du som består.

////

  1. "The following is a list of 15 eating disorders that many may not know about.

  2. Pica - With this disorder, the sufferer craves and eats non-food substances like rock, sand and others.
  3. Geophagia - This is a disorder where the sufferer has the urge to eat soil.
  4. Plumbophagia - This is a disorder where the sufferer has the urge to eat lead.
  5. Trichophagia - This is a disorder where the sufferer has the urge to eat hair.
  6. Pagophagia - This is a disorder where the sufferer has the urge to eat ice.
  7. Amylophagia - This is a disorder where the sufferer has the urge to eat washing powder. (Perhaps the sufferer feels the need to feel clean inside and out)
  8. Lithophagia - This is a disorder where the sufferer has the urge to eat stones.
  9. Cautopyreiophagia - This is a disorder where the sufferer has the urge to eat burnt matches.
  10. Acuphagia - This is a disorder where the sufferer has the urge to eat sharp objects.
  11. Coprophagia - This is a disorder where the sufferer has the urge to eat faeces.
  12. Xylophobia - This is a disorder where the sufferer has the urge to eat wood.
  13. Geomelophagia - This is a disorder where the sufferer has the urge to eat raw potatoes.
  14. Mucophagy - This is a disorder where the sufferer has the urge to eat mucus.
  15. Gooberphagia - This is a disorder where the sufferer has the urge to eat peanuts.
  16. Ortharexia nervosa - This is a disorder where the sufferer is obsessed with eating healthy food.


The above 15 eating disorders are not as well-known as the two eating disorders anorexia nervosa and bulimia. But now you know that there are other eating disorders other than the famous two."


Aurora

Idag såg jag ett norrsken för första gången. Det var så obeskrivligt vackert. Ett sken, som moln. Grön nyans, en lätt dimma av ljus. Det vandrade över himlen, dansade i takt till hjärtslag. Något så levande, kunde skapa tystnad trots alla ljud. Det totala mörker som var där, kunde lysas upp så snabbt, av en motorväg av ljus. Tystnad och mörker upprepas eftersom . Dån. Lastbil. Tystnaden dödas, mörkret upphör. Norrskenet syns inte lika tydligt. Luften runt omkring var fri. Och vi går i dvala i mörkret igen. Jagar mer tystnad, mer mörker. Vi ville höra himlen, men vägen var för kort för att räcka till.

///

Visste du..
att jag vill ha - kärlek.
att min senaste kyss - aldrig har inträffat.
att jag lyssnar mest på - Kent&Håkan Hellström, nuförtiden.
att jag pratar - inte så mycket.
att jag inte gillar - mig själv.
att jag avskyr när folk - är falska. (dåligt svar, orkar inte tänka)
att kärlek är - bra, ibland då.
att jag gillar att - sova.
(ännu ett dåligt svar, orkar fortfarande inte tänka)
att jag alltid kommer att - vara fel.
att jag är hemligt förälskad i - en pojke.
att sist jag grät var - för fjorton timmar sedan, ungefär.
att min mobiltelefon är - allmänt dålig och sönderkastad.
att när jag vaknar på morgonen - så stänger jag av alarmet och sover vidare tills jag inser att jag kommer bli sen.
att innan jag går och lägger mig - så lodar jag nog alltid vid min dator.
att idag har jag - inte gjort en enda vettig sak förutom att posta ett brev till min bästa vän.
att jag just nu tänker på - att jag är fet.
att i kväll ska jag - göra matte läxan halva natten och sedan försöka sova, hm.
att i morgon kommer jag - sova för länge igen, eller kliva upp i tid och inte göra något vettigt alls.


Jag:
Är singel? Ja.
Svär ofta? Ja, jo.
Sjunger i duschen? Nah.
Skulle kunna ha pyjamas på dig i skolan? Nej.
Skrattar åt dina egna skämt? Nah.
Skulle göra plastikoperation och det var ofarligt och gratis? Joru, om det blev bra också, det vill säga.


Har du:
piercingar? Bara i öronen.
Syskon? Tre och en halv.
Jobb? Näe.
För många vänner? Nej.
Rymt hemifrån? Ja,jo.
Färgat håret?
Yes.
Bra självförtroende? Haha verkligen inte.
Sagt "jag älskar dig" till någon? Ja.
Varit kär? Är kär är nog rätt formulerat.
Gjort något olagligt? Ja.
Somnat i skolan? Inte riktigt, men nästan.
Brutit ett ben? Nej.
Tappat bort mig i min hemstad? Heh jaa.
Sett en fallande stjärna och önskat? Mjorå.
Gjort något som jag lovat mig själv att inte göra? Jajo.
Smugit ut utan lov? Jo, det tror jag.
En hemlighet som ingen annan vet? Ja.
Sovit en hel dag? Ja.
Somnat gråtande? Ja.
Hånglat med två personer eller mer på en kväll? Nah.
Blivit generad inför folk? Ohja.
Varit kär i någon utan att säga det till personen? Ja.
Ätit musslor? Nä.
Varit på en festival? Nej.
Haft ett förhållande i mindre än en månad? Mja.
Blivit kallad player? Nej.
Färgat ditt hår svart? Neijp.


Vad:
Längtar du till mest just nu? Sommaren+Håkan.
Ska du göra i helgen? Inget vettigt alls.
Har du för kläder på dig? Ett par gråa jeans, en vit och svart randig tröja, och underkläder då.
Gjorde du igår? Sov halva dagen, satt vid datorn hela kvällen och natten.
Ska du göra i sommar? Förhoppningsvis, gå på Håkan med en underbar vän, träffa en fin flicka, och sova hos någon polare, smita ut mitt i natten och bara vara galen. Leva, med andra ord.
Åt du senast? Det var nog, kexchoklad med blåbärssmak.
Har du för mobil? Sony ericsson T280i
Vad köpte du senast? Oj, det minns jag verkligen inte. Antagligen godis eller liknande, eftersom jag inte kan hålla mig borta från socker, ehm.

Dina andetag.

Närhet. Någon slags glädje. Andetag, tätt intill. Varm luft. En slags längtan, att hoppas. Väntar in moment, händelser. En händelse. När två möts, tyst, i mörkret. Möts lätt. Känna känslorna sväva, sväva med dom. Så många ord, meningar och betydelser, som inte ens nuddat ditt sinne. Som inte ens lämnat mina tankar. Allt handlar om att våga. Men om jag tar steget att våga, riskerar jag att förstöra allt. Förlora.

Längesen
RSS 2.0