Making two possibilities a reality.
Döljer röken med parfym, men det luktar mest sprit och rakvatten från unga år.
Varför är du inte här nu?
Dom andetag jag aldrig har känt.
"Se det från en annan sida, det är inte som det verkar."
Jag har fortfarande inte vant mig vid doften, men problemet är att du inte är här.
Inte nog, inte nog.
Stäng ute verkligheten, älskling, slut ögonen.
Det är inte som förut, det märks, huh?
Stannade upp och blev bara så... konsekvent. Leker farligt? Nuddar inte sinnet på det sätt jag från början hade tänkt. Börjar gå igen. Vet inte vart. Allting skars av. Vi är bara trådar som flätas tillsammans med evigheten. Och vi lämnar aldrig. När ska vi lära oss att inte bryta ner oss själva?
Now that the smoke's gone.
We kill what we build.
Det är för bra för att vara sant. Balansgång. Chansar och hoppas på det bästa. Jag förväntar mig för mycket. Som att någon skulle orka för två. Som om någon ens skulle vilja orka för mig.
Jag slits itu inifrån. Men jag letar fortfarande efter dig.
Jag slits itu inifrån. Men jag letar fortfarande efter dig.
Loftið verður skyndilega kalt.
I slid down the rainbow and fell in a grave.
Avslut del I.
It's such a situation in where you're stuck in your own time.
Komplicerat. Komplicerat. Komplicerat. Kaos.
Gone.
Into each life some rain must fall, but too much is falling in mine.
Bakom ett fartyg av moln, vaknar en sol upp från sin dvala
Fräschar upp sig med några små regndroppar
Linjär
Don't make sense.
Gömmer ärr med ärr och känner hur kylan utifrån ilar innuti igen. Vintertid, dödstid. Lånad tid. Eller ingen tid alls.
Tampas med monster som aldrig tyckts ge sig av. Försöker låna mer tid trots att jag lånat så länge, utan att ge något tillbaka. Snart är det slut. Det är en så stor chans, det finns så lite tid kvar. Att aldrig se någon mening till att andas är vad monstren lämnar kvar. Så jag frågar bara, har vi egentligen tid innan allting tar slut?
Don't you let me go tonight.
Andas rök. Försvinner i ett mörker av likgiltighet, undrar. En konstant kyla, ryggraden ilar och du knäcker mig. Mitt itu bara sådär. Ramlar ihop och försöker andas. Hundratals ord, men bara sekunder kvar att ge. "Jag saknar dig något fruktansvärt." Det gör ont. Och jag klarar inte av att ta mig upp. Det är så ensamt utan dig. Så tomt. Jag saknar din värme. Saknar din doft. Försvinner i ett hav av apati. Fryser fast, och väntar på dig.
/Kläpp 2/
Min morfar var ganska stilig när han var ung.
Just give me time.
Tystnad. Andas. Du är ett vrak. Slukar tabletter och går och lägger dig igen. Gräver i lådan, letar efter mer. Finner något gammalt som luktar som billigt rakvatten. Du doftar sorg, viskar han. Det svartnar. Tystnad. Andas. Letar drömmar, tyder allt på nytt. Natten är inte till för att sovas bort. Vi lever med den. Vi dör med den. Vi är alla, döende.
/Kläpp/
På vägarna i natt.
Kan du beskydda mig?
Tror du att kärlek är som sångerna vi hör?
Men vi är bara instinkt bara djur och allt är lögn.
I Hagnesta Hill blinkar TV-ljusen.
Vi kan skada dig hur mycket som helst.
Nosofobi/Nyctofobi/Xyrofobi
Everything else is just dust itself.
Det doftar blod. Närhet. En sträv känsla, ojämnt. Liksom en tomhet, en bra sådan, en som inte känns av, där bara minnen visar sig för en. Som om man ser illusioner, drogande, helt borta med ett medvetande inom räckhåll. Paraden tar form ännu en gång, snart ett år sedan, samma tomhet skapar något som för andra verkar fullbordat. Det är inte bara tomma ord, det är en djup sanning bakom varenda liten mening. Något skadat och fördrivet.
Crushed.
Soul, non-material part of a person which is said to live forever.
(what do you do when you're already dead within?)
Cinnamomum Zeylancium
Elixir.
25gram kanelstänger och 10gram färsk pepparmynta får ligga och dra i sött vin av god kvalitet i två dagar. Vätskan filtreras och drickes i små mängder vid svaghetstillstånd.
25gram kanelstänger och 10gram färsk pepparmynta får ligga och dra i sött vin av god kvalitet i två dagar. Vätskan filtreras och drickes i små mängder vid svaghetstillstånd.
Battle wounds and nightmares.
[My heart's gonna break from the fall]
Ouch, I have lost myself again.
Watchout, there's ghosts.
M83 We Own The Sky
Vi är fast.
we're stuck inside this salted earth together.
Fylld av alla minnen
Skuren, bränd och hatad av demonen
Den andra, alter egot
Känslorna försvann nästan helt
Dom finns kvar, men det är för tomt
Jag kan inte sluta skaka, inte sluta frysa, för jag ska ta mej igenom det här
Så äckliga minnen
Det misshandlar mitt sinne, min själ
Men det behövs för att kunna inse
Inse allt.
Att jag inte tänker lämna allt såhär.
Skuren, bränd och hatad av demonen
Den andra, alter egot
Känslorna försvann nästan helt
Dom finns kvar, men det är för tomt
Jag kan inte sluta skaka, inte sluta frysa, för jag ska ta mej igenom det här
Så äckliga minnen
Det misshandlar mitt sinne, min själ
Men det behövs för att kunna inse
Inse allt.
Att jag inte tänker lämna allt såhär.
