óendalegur.
Vakuum-tillstånd.
Varför ska jag fortsätta stå med ryggen rak, hålla huvudet högt? Jag får bara ta oändligt med hårda slag. Bakslag. Svarta, vita och sköra linjer. Någon säger att det bara blir djupare och att det inte finns någon väg tillbaka. Någon annan säger att rädslan, den går över. Så säger du, att oron stannar ändå kvar. Tillslut så lyckas allt ändå blekna bort. Slutet. Med tiden som går så förändras även tomrummet, och allt annat som rör sig omkring oss. Och så blev jag den spricka som du ser nu.
Varför ska jag fortsätta stå med ryggen rak, hålla huvudet högt? Jag får bara ta oändligt med hårda slag. Bakslag. Svarta, vita och sköra linjer. Någon säger att det bara blir djupare och att det inte finns någon väg tillbaka. Någon annan säger att rädslan, den går över. Så säger du, att oron stannar ändå kvar. Tillslut så lyckas allt ändå blekna bort. Slutet. Med tiden som går så förändras även tomrummet, och allt annat som rör sig omkring oss. Och så blev jag den spricka som du ser nu.
Lämnade ord & meningar
Postat av: Becca
SV, du är fin.
Postat av: danni
Du skriver så fantastiskt.
Postat av: Beatheart
Gud vad bra du skriver. Ta hand om dig, jätte fina bilder du har tagit
Postat av: stjärndamm
Sv; åh tacktack vad glad jag blir.
du skriver himla bra!! ta hand om dig du också!
Postat av:
tack fina!
Postat av: borta
sv: bra! då vet jag att jag inte är den enda som tycker att ärr o blod är fint <3
Postat av: Jojjo
<3
Postat av: Emelie
Man blir så tagen av ditt sätt att skriva. Det är riktigt fint, om än tragiskt det du berättar om. Puss
Trackback
