Linjär
Don't make sense.
Gömmer ärr med ärr och känner hur kylan utifrån ilar innuti igen. Vintertid, dödstid. Lånad tid. Eller ingen tid alls.
Tampas med monster som aldrig tyckts ge sig av. Försöker låna mer tid trots att jag lånat så länge, utan att ge något tillbaka. Snart är det slut. Det är en så stor chans, det finns så lite tid kvar. Att aldrig se någon mening till att andas är vad monstren lämnar kvar. Så jag frågar bara, har vi egentligen tid innan allting tar slut?
Don't you let me go tonight.
Andas rök. Försvinner i ett mörker av likgiltighet, undrar. En konstant kyla, ryggraden ilar och du knäcker mig. Mitt itu bara sådär. Ramlar ihop och försöker andas. Hundratals ord, men bara sekunder kvar att ge. "Jag saknar dig något fruktansvärt." Det gör ont. Och jag klarar inte av att ta mig upp. Det är så ensamt utan dig. Så tomt. Jag saknar din värme. Saknar din doft. Försvinner i ett hav av apati. Fryser fast, och väntar på dig.
