「Dustparade」

Jag sitter på bottnen av det ändlösa, svarta havet. Väntar med mitt silver i handen. Både händerna och fötterna är iskalla, resten av kroppen gör konstant ont och jag kvävs.  Den där känslan börjar infinna sig allt för ofta och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Allting vittrar, förtvinas och flyter ut med evigheten. Skriker mig hes, klöser, slåss, sparkas och stirrar mig blind för att kunna hitta ett svar. Ensamheten klamrar sig fast och jag vet inte vad som finns kvar av mig.